Att tiden går så fort
För lite mer än en månad sen. Typ, 1 månad och kanske 5 dagar sedan satt jag här hemma, tjurig så in åt helvete för att min bebis vägrade komma. Igår när vi bäddade sängen och hon låg i sin säng och jollrade frågade Andreas om jag mindes hur det var att gå runt här hemma utan bebis. Först sa jag ja, sen ändrade jag mig till nej. För det känns som jag haft denna lilla underbara unge hos mig hela livet. När jag frågade samma fick jag till svar att han mindes hur det var när jag gick runt och tjaaatade om att bebis skulle komma.Och det var verkligen så. Jag tjatade heeela tiden, var jäkligt tjurig och förbannad på allt och alla de där 8 dagarna Lilly stannade i magen.
När jag kom till barnmorskan vecka efter vecka på slutet ville jag nästan klappa till henne när hon kollade på mig och sa " är du här nu igen?!" med ett litet leende på läpparna. Men tillslut tog hon sitt förnuft till fånga iallafall och hjälpte lite på traven, älskade barnmorska K. Hon är bäst !
Sen att hon tycker min unge ( och säkerligen alla andras ) är fruktansvärt söt, det gör henne lite bättre!
Det här är typ för 1 månad och 5 dagar sedan.
Känns sjukt att jag varit så stor och vägt ca 70 kilo. 70!!
sv: Ja dom västarna är både så fina och sköna!! Köp en du med, även fast din syster har en ;). Dom är populära!:)
Vilken mysig gravidmage!!:) måste bara fråga, hur känns det att ha en liten bebis i magen? kanske svårt att förklara men är sååå nyfiken på de, brukar fundera på hur de känns haha :)