Simple as that.

Såhär, om man har ett par jeans som man älskar, som man faktiskt använder nästan jämt. Och man tycker att man inte alls är så onyttig och trycker i sig massa skit utan faktiskt har blivit bättre än någonsin på att inte äta onyttigt och faktiskt tar ett äpple istället för en kaka. Då tycker jag att det är jävligt orättvist när de där favvobyxorna spricker. Någon som håller med mig? 
Det var såhär; jag skulle bara sätta mig i soffa. Då hörde jag ett ratsch och helt plötsligt hade de där favvobyxorna fått en fet jävla reva bak på arslet precis bredvid sömmen som är mitt på röven. 
Jag känner mig besviken. Jag kastade de där byxorna på en stol i sovrummet då i lördags när det hände och idag när jag tittade på dem kände jag mig lite ledsen. Riktigt orättvist tycker jag att det är. 
Några av de där byxorna som jag inte ens gillar kunde väl gått sönder? De där byxorna man helst inte använder alls förutom när alla andra ligger i tvätten. 
Vad ska jag med ett par trasiga byxor till? 
 
För typ 7 år sedan sprack ett par andra av mina favoritbyxor. Dock skedde det inte hemma i vardagsrummet och det vart inte heller en liten reva. Utan jag var påväg till min praktik, första dagen på en fritidsgård. Det var på hösten och det låg blöta löv på marken. Ni vet precis som jag att blöta löv blir jävligt hala...
Så jag kom och gick där och halkade till på ett löv. Mina byxor SPRACK ! Alltså, tänk er framme på byxorna precis bredvid gylfen, sen ner mellan benen, bak över baksidan på benet precis under röven. Japp, man såg halva min skinka. Nämnde jag att jag skulle ha praktiken på en fritidsgård och att jag var typ 17 år och alla andra ungdomar där var mellan typ 12-18? HAHA ! Eller inte. 
Jag fick gå in och säga " Hej, det är jag som är Elin. Jag måste sätta mig på bussen och åka hem och byta byxor för mina sprack...!" 
 
Så, nu ska jag kanske inte hitta favoritbyxor igen? Eftersom de två paren jag haft har gått sönder.
Och en sak till; NEJ jag köper inte för små byxor. Det är väl bara det att mitt arsle växer och spräcker alla mina byxor. 

15 dagar

Om 15 dagar, fem lektioner, en inlämning och en redovisning så är jag färdig undersköterska. 
Det känns så overkligt. Jag började den här utbildningen när jag var gravid i åttonde månaden med Lilly. Jag började läsa enstaka kurser när jag orkade och det passade med Lillys utvecklingsperioder. Jag har skrikit, gråtit, uttalat alla svordomar jag kan och jag har haft så kul och lärt mig så otroligt mycket både om mig själv, andra människor och hur det är att arbeta nära sjuka personer. 
Det känns sorgligt men ändå skönt att det snart är över.