Vi måste offra oss

Senaste året har jag både studerat mycket och jobbat en del.
Andreas han jobbar heltid. Ofta jobbar jag kvällar eller helger. 
Han går upp 05:05 och kommer hem 15:20 de veckor vi inte har stora tjejerna och när vi har dem går han upp 05:40 och kommer hem tidigast 16:30 och om inte jag jobbar dag så sover jag när de åker.
Om jag jobbar kväll kommer jag hem runt 22. Sen lägger vi oss vid 23 och då har vi alltså bara sett varandra 1 timme den dagen. 
När vi är lediga vill Andreas gärna åka fyrhjuling och det gör mig inte ett dugg, om han inte kommer på det just den dagen jag vill göra nåt annat såklart, då kan jag bli lite grinig. Men eftersom jag ofta jobbar på helgerna kan han inte åka så ofta så de helger jag är ledig brukar han få åka om han vill. Och när vi båda är lediga och jag vill åka till typ IKEA följer han alltid med även om han tycker att det är svintråkigt. 
Vi offrar oss liksom för varandra för att få vara med varandra. För i vår relation är det viktigt, vikigt att vi ses och att vi umgås. Jag har tillochmed suttit med honom i garaget några kvällar för att vi ska hinna ses så mycket som möjligt. Klart kan jag bli irriterad när han vill åka fyrhjuling om det är min första lediga lördag på tre veckor. Men samtidigt, han jobbar alla andra dagar i veckan förutom helgen så vem är jag att bli arg om han vill göra någonting för sig själv? Jag har ju alla mina lediga dagar på mig att göra det när han jobbar.
 
Jag tycker att det är viktigt att man tänker lite så, man kan inte tänka bara på sig själv och det man själv vill göra. Skulle vi vara så skulle jag alltid få åka och handla själv och han skulle åka fyrhjuling eller fiska jämt. Vi skulle aldrig se varandra. 
Idag har jag jobbat, Andreas har varit hemma sjuk och vabbat en förkyld Lilly, imorgon jobbar jag igen. Så vi satt helt enkelt tillsammans inne på toaletten och pratade när Lilly badade.
 
Okej, det låter säkert helt extremt, men om ni visste hur lite vi har tid att umgås när alla barnen är här och de kommer hem sådär sent och mat ska lagas och ätas, läxor ska göras, minst ett barn ska duscha, vi måste hinna med tvätt och städa innan barnen ska sova och sen vill man se nåt på tv. Vi pratar alltså knappt med varandra förrän ungarna lagt sig vid 20:00 och då är det alltid någon av dem som krånglar i minst en halvtimme.
Så även om vi ses en stund varje dag så har vi inte direkt mycket tid för varandra, tror det är därför vi värdesätter den lilla tid vi har. ( Som i helgen ska Andreas eventuellt på en tävling om han är frisk, jag tycker väl inte att det är skitkul men han vill verkligen att jag följer med och då är det klart att jag gör det)
 
Och en sak till, oftast offrar vi vår egen vilja och fritid för stora tjejerna när de är här. Vi har dem bara varannan vecka och om de vill göra nåt så gör vi oftast det, om det inte är att åka på semester mitt på en lördag typ ;)
 
Var rädda om varandra. 
 
 

jävla morgon att jävlas

Okej, jag har satt mig ner i fem minuter. Lilly lämnade köksbordet med orden " blä, inge go!" Samtidigt som hon spottade ut maten i tallriken och gick så jag sitter här själv. Maten vi äter till lunch idag åt vi till middag i förrgår, då åt hon som en häst. Men idag var maten tydligen äcklig.
 
Den här dagen är en sån där dag då jag önskar att jag hade legat kvar i sängen. Eller, nej egentligen inte eftersom morgonen började med att Lillys blöja läckte i vår säng så det vart kiss på Andreas kuddar och halva bäddmadrassen. Jag skulle då sätta barnet i en dusch för det där kändes bara äckligt. Men, det fanns inget varmvatten eftersom pannan hade lagt av. Så jag fick koka vatten i vattenkokaren och på spisen eftersom ungen verkligen behövde bada. Så hon fick ett bad, ramlar när hon ska lämna badrummet och gör sig illa. Hamnar i vår numer obäddade säng med en bäddmadrass som saknar överdrag. Där sitter hon och tittar på film medan jag försöker få pannjäveln att starta, tvättar Andreas kuddar och plockar av tvättställningen så jag kan hänga gårdagens tvätt. 
Sa jag att huset verkligen måste städas?
När maskinen med kuddarna är klara och jag ska trycka in överdraget till bäddmadrassen får bara ena delen plats. Jag behöver en till tvättmaskin. 
Torktumlaren sa upp sig för nån månad sen och jag har (medan jag har gjort allt annat och sprungit upp och ner för trappan tjugo gånger) googlat på vad det kan vara för fel. Jag har ännu inte löst det.
Nu sitter jag alltså fortfarande i pyjamas, jag har knappt varit på toaletten men jag har iallafall hunnit dammsuga övervåningen. Barnens sängar måste bäddas rent idag och det lär ju vår också göra. Undra om jag har tillräckligt många rena underlakan?

Om ca en timme ska stora barnen hämtas. Jag måste verkligen dammsuga nere, vänta in tvätten så jag kan hänga ena delen av överdraget och tvätta det andra. 
Om ni ser mig med pyjamas när jag hämtar barnen i skolan så vet ni varför. 
 

Så jävla skönt

Jag började min utbildning på distans när jag väntade Lilly. Då läste jag en kurs precis sista tiden av graviditeten och Lilly hann födas innan jag vart klar. 
Sen läste jag fyra kurser till på distans innan jag satte mig i skolbänken på riktigt. Det är ett år och en månad sedan ungefär. Idag gjorde jag den sista redovisningen, dessutom på det största arbetet jag har gjort. 
Det har varit tufft och jag kan lova att jag har funderat på att hoppa av många gånger. MEN - Imorgon ska jag bära den här lilla skönheten på jobbet. För nu är det äntligen sant. Idag söndags lämnade jag in min sista uppgift. Idag gjorde jag min sista redovisning. Nu sätter jag aldrig mer min fot i den där skolan. För nu är jag äntligen klar!