Min familj är så bra

"Tänk att jag vågade" tänker jag varje dag. 
Tänk att jag vågade flytta. 
Vågade säga upp mig. 
Vågade satsa. 
Vågade behålla när jag insåg att jag var gravid. 
Vågade skaffa en hund. 
Vågade vågade vågade. 
 
Ja, tänk om jag inte skulle vågat. Vad skulle jag haft idag då? 
Inte en sambo som jag älskar mer än allt annat. Som även är min fästman förresten. 
Inte en hund som är den snällaste hund jag träffat i hela mitt liv. 
Inte världens finaste dotter. 
Inte världens finaste bonusdöttrar. 
Förmodligen inte bo i ett stoooort hus på landet. 
Skulle nog varken haft körkort eller bil. 
Däremot skulle jag nog bo i Stockholm och ha betydligt bättre ekonomi än nu. 
Ha fler vänner att umgås med. 
Men vad är pengar värt om man känner sig oälskad och olycklig?
 
Jag är så lycklig man kan bli. Med det bästa liv jag kunnat önska mig. 
Och ingen, ingen, ska tala om för mig hur jag skulle gjort eller tänkt. 
För jag är lycklig. 
 

För att vi kan

VI vaknde när Andreas stack till jobbet. Sen somnade vi om till halv nio. Då bajsade Lilly igenom sin blöja, eller, hon låg på sidan så det rann typ ut blöjan (jävligt bra) så det blev bajs i sängen. Varför tycker man inte att sin egen unges bajs är ett dugg äckligt?

Men när vi hade löst det, då somnade Lilly om igen och jag passade på att göra samma. Så nu har vi precis fått på oss lite kläder och jag har ätit frukost. Vagnen ligger kvar i bilen sen igår så det blir ingen promenad idag. Kandke en liten sväng upp till bredvlådan, men that's it. 
 
Ser nu att soptunnan är tömd förresten, det var väl på tiden.