-

Jag har tröttnat. 
Tröttnat på folk som går bakom ryggen. 
Folk som inte säger vad de tycker utan ler sina falska leenden och säger "rätt saker" medan de tänker helt andra saker. Jag förstår inte varför man inte kan säga vad man tycker. Jag säger oftast vad jag tycker, jag säger inte saker som verkligen skulle såra andra människor, men saker jag vet att de kan förändra och förbättra på ett enkelt sätt - sånt talar jag om. 
Jag skulle tillexempel aldrig kunna sitta och säga till en person att " Åh jag är så glad att vi känner varandra" medan jag tänkte " fyfan, du är den jobbigaste människa jag har träffat." 
Det värsta jag vet är att träffa folk som man kan se rakt igenom. Och jag är ganska bra på det. 
Jag är visserligen ganska bra på att låtsas själv inför just dessa människor. För varför ska jag lägga energi på att ge mig in i en diskussion med folk jag vet inte kommer ta åt sig alls utan bara borsta av sig mina ord för att sedan vända mig ryggen? 
 
Jag är en sån person som man antingen gillar, eller inte gör det. Det finns liksom inte något mellanting. 
Det har alltid varit så och jag har alltid varit väldigt medveten om det. 
Det finns folk jag har känt i flera år, som jag alltid hälsar på och som alltid säger " gud vad kul att ses, vi måste ses snart och umgås." Både jag och den personen vet att detta aldrig kommer att hända och jag har slutat spela med och säga att det skulle va kul. Det orkar jag inte.